Idag har vi haft den obligatoriska fixar-dagen. Utemöbler har ställts undan, ljusslingan är uppsatt på altanen, kylskåp och skafferi har rensats på gamla saker och vi har storhandlat. Inte jätteroligt men ack så nödvändigt, vårt kök ekade tomt. Självscanning gjorde den annars jobbiga storhandligen mer lättarbetad. Att fylla en vagn, packa upp på bandet, betala och packa i påsar, samtidigt som Leo ska underhållas, är inte direkt höjdpunkten på veckan. Och så har man ju koll på hur mycket man handlar för, när två hungriga personer ska storhandla innan middag är det lätt att summan skjuter i höjden, om man säger så. Så tummen upp för självscanning! Jag kommer aldrig mer storhandla i en vanlig kassa igen.
Just nu nattar J Leo och jag lyssnar smärtsamt på när Leo gråter. Stackars J har det inte helt lätt när han ska natta, utan mjölkfyllda bröst är nattningen en chansning. Det är vad som ofta krävs nu för tiden för att Leo ska somna. Jag som verkligen trodde vi var förbi det och hoppade högt när Leo tog nappen och somnade. Men men, perioderna kommer och går, ibland just bröstet den enda trösten när den lilla tanden spökar. Jag tror faktiskt att jag snart blir inkallad till sovrummet så jag ska runda av och plocka ihop det sista inför morgondagen innan jag måste lägga mig i sängen med Leo, och med största sannolikhet då också somna 🙂
